saknaden och stressen

Såhär snygg är jag mitt i natten.

Jag fattar inte varför jag inte bara kan gå och lägga mig.
Det enda jag vill just nu är att det ska bli morgon. Eftersom det då inte är lika länge kvar tills jag får träffa handär Simon, som jag saknar så jag nästan går sönder just nu (trots att han kanske inte saknar mig längre efter att ha sett denhär bilden).
Men jag antar att jag är för stressad. Jag har en oskriven artikel som borde ha varit färdig i tisdags, pedagogikprov på måndag och massa andra småsaker som måste göras inom en snar framtid.

Usch för stress, och usch för mina flummiga inlägg.