Dagens äventyr började med att min far skickade ett textmeddelande där han bad mig fota en gubbe. Visst jag kan fota gubbar, tänkte jag så efter skolan körde syrran och jag till församlingshemmet där något ekumeniskt möte hölls. Men när jag försökte få tag på hon som skulle hjälpa mig att hitta rätt gubbe visade det sig att pappa hade gett fel nummer, men till slut fick vi kontakt och vi gick tillsammans in i salen.
När vi kom in i salen förväntade jag mig att se en massa gråhåriga präster och biskopar i kostym, men istället såg jag massa gubbar i klänning!! Och om dom inte hade klänning på sig hade de dyra kostymer, eller så var de av kvinnligt kön (även de finklädda). Så där står Hanna, 16 år, iklädd jeans, uggboots och ett halsband som påminner om det biskopar brukar ha på sig, fast i trä. Snacka om att vara malplacerad!
Till råga på allt började alla sjunga finska sånger som alla utom jag tycktes kunna utantill. Och medan jag stod och såg chockad och bortkommen ut lyckades jag hamna på film.
Nåväl, när det äntligen var dags att få fotandet ur världen fick jag reda på att "gubbarna" jag skulle fota var ärkebiskopen, den katolska biskopen och en annan gubbe som säkert också är någon sorts biskop.
Det är alltså SÅ typiskt mig att lyckas klä sig i wannabee-biskop kläder och uggboots enda gången i livet jag träffar ärkebiskopen. Nåjå, min familj fick ju i alla fall ett gott skratt åt min historia...
Ditt sätt att berätta historien gör den rolig. Ärkebiskopen är en helt vanlig gubbe, han är inte ens ärkegubbe.
SvaraRadera