dagens ungdom

När jag kommit över den värsta sorgen över att inte kunna titta på Transformers 24/7 startade jag ett videosamtal med Anna. Hon bor 30 meter från mig, vi hade lika gärna kunnat öppna fönstret och ropat åt varandra.

Sen skypade jag med Alan, som satt på den psykologilektion jag också skulle ha suttit på om jag inte vore attackerad av ondskefulla bakterier. Så jag fick höra vad vår lärare Carola pratade om de sista fem minuterna. Synd bara att Alan inte har webcam så jag kunde titta på henne också.

Seriöst, vart är världen på väg? Jag skulle kunna stanna hemma varje dag men ändå vara med på lektionerna 100 km härifrån.